Minimalism är i grunden ett sätt att se på sin omvärld. De flesta av oss går livet igenom och undrar vad vi behöver, vad vi saknar. Ett minimalistiskt synsätt vänder på steken och frågar vad vi inte behöver. För att ta exempel från vardagen så kan vi kolla på allt skräp vi slänger vid en flytt, eller alla kläder vi inte använder när vi rensar ur garderoben. Genom att i vardagen hela tiden fråga sig "behöver jag det här?", så kommer det som har betydelse eller fyller en funktion bli kvar, medans allt onödigt vi fyller vår vardag med rensas bort.
Google har licenserat VP8 under en BSD-licens. Därmed är striden om vilket format som gäller för html5 video taggen i framtiden mer eller mindre avgjort. Mer info hittar ni på webmproject.org.
Den animerade kortfilmen Sintel av The Blender Foundation har släppts.
Ni hittar den på durian.blender.org
Bestämde mig idag för att döpa om alla mina ogg vorbis låtar. De hade tidigare filändelsen .ogg vilket "behövde" ändras till .oga. Efter mkt meck för att få det att gå ihop med mellanrum i filnamnen så kom jag fram till följande kod. Postar den egenligen som referens i framtiden, men kanske någon kan ha nytta av det.
Köpte mig för ett bra tag sen ett trådlöst tangentbord från Apple. Och det är nog det skönaste tangentbordet jag använt. Enda nackdelen är egentligen att det inte har en insert knapp, vilket kunde vart bra till vissa terminaler. Att få igång det korrekt är lite svart magi, så jag tänkte posta en guide här som bör fungera.
Installera nödvändiga paket och starta blåtanden:
Kolla så att blåtanden detekteras:
Redigera /etc/rc.conf
Starta ditt apple tangentbord och sök efter det:
Du får då upp en radda med bokstäver och siffror, skriv ner denna. Vi använder i exemplet 00:01:02:03:04:05
Redigera /etc/conf.d/bluetooth
Skapa och redigera /etc/hcid.conf
Nu skall vi para ihop tangentbordet med blåtanden, detta är lite svart magi, men det funkar. Installera bluez-gnome och starta bluetooth-applet
Ta ut batterierna ur tangentbordet och sätt in dom igen (se till att de inte är urladdade). Kör följande i terminalen:
Starta sedan direkt tangentbordet.
När den hittar tangentbordet (står connecting etc) så slå in en 4-siffrig sifferkombination på tangentbordet och sedan enter. Det dyker då upp en ruta (tack vare bluetooth-applet) som låter dig ange samma fyrsiffriga kod igen. Auktorisera tangentbordet permament och efter en stund borde det dyka upp att det blivit accepterat.
När detta är klart så bör tangentbordet fungera, men du kanske behöver starta om blåtanden. Avinstallera gnome-bluetooth (som enbart behövdes för parningen) och starta om datorn.
För er som trivs bra med Openbox fast likväl vill ha en viss nivå av "tiling" (ursäkta engelskan) så går det enkelt att fixa via ~/.config/openbox/rc.xml. Lägg in följande kod i filen:
Koden gör så att du kan använda systemtangenten+höger respektive vänsterpil för att potitionera aktivt fönster på halva skärmen till höger respektive vänster. Den funger bra med min upplösning på 1680x080 och en tint2 panel nertill på 28px. Ni får variera värdena så det passar er skärm eller hur ni vill ha fönstrena placerade.
Det var en evighet sen sista posten så jag tänkte slänga in två länkar till intressant kvällslektyr. Den första är länken från Terminally Incoherent och är ett blogginlägg om retoriken och den något infekterade debatten kring piratkopiering.
Den andra länken är en artikel på Groklaw. Den tar upp några exempel på hur mjukvarupatent i realiteten används. Som en kommentar till artikeln säger, likheten med kärnvapenupptrappningen är slående :P
Så länge jag kan minnas så har det vart lite av en standard att använda skrivbordet som en förlängning av filhanteraren och menyn. Genom att ha ikoner till de vanligaste dokumenten, programen eller katalogerna så har det till synes lett till några färre klick med musen.
Men detta känns mest som en illusion som förts vidare av ren vana.
Faktum är att man nästan alltid har något fönster öppet som måste minimeras
för att komma åt dessa.
När man dessutom kan nå filhanteraren med ett snabbt kommando på
tangentbordet (och likaså för menyn) så tycks konceptet ha spelat ut sin roll
redan efter första användningen.
När inga fönster är öppna så föredrar jag personligen att se en behaglig bakgrundsbild med information om systemet osv, istället för ett skrivbord nerklottrat med ikoner. Tittar vi på skrivbordstrådar i olika Linux-forum så verkar trenden vara detsamma, nämligen snyggare bakgrundsbilder, mkt mer information (tacka conky och screenlets för det) och dessutom väldigt få skrivbordsikoner.
Efter lite sökande så fann jag en lösning till problemet. Lägg till acpi_osi= sist i kernel raden i /boot/grub/menu.lst. kommandot används för att ange för BIOS vilket OS vi kör och i det här fallet lämnas den tom. Nu funkar snabbtangenterna för bakgrundsbelysningen bra, även om de är omvända. Dvs fn+ner ökar styrkan, medans fn+upp sänker den. Finner jag en lösning på problemet så uppdaterar jag posten.
Efter att min syster införskaffat en bärbar under mellandagsrean så blev jag sugen att köpa en likadan. Datorn i fråga var en eMachines E525-902G16Mi, vilken har precis lagom med prestanda för ett billigt pris. Efter någon timmes installation och backup utav fabriksinstallationen av Windows Vista så slängde jag in en Arch Linux skiva.
Installationen gick utan några problem, och jag fick till och med använt installationsskivans rekommenderade partionering, dock med utökad swap. Efter några timmars meck så var i stort sett allt klart och fungerade dessutom utmärkt. Som fönsterhanterare och för att sköta mediatangenterna användes Openbox, och Tint2 fick agera panel, vilken nu också verkar ha en inbyggd batterimonitor.
Utöver detta installerades Laptop_Mode_Tools för att varva ner hårddisken och Pm-Utils för att hantera hibernate. Det enda som inte fungerade som beräknat var tangenterna för ljusstyrka. De fungerar fram tills GRUB laddas och därefter lägger de av, även om de skickar korrekt signaler. Men detta är ett mindre problem när man väl fått in rätt ljusstyrka. Jag har även inte brytt mig om att testa tangenten för hibernate, men detta skall bara vara att mappa till korrekt kommando.
Så för er som letar efter en billig laptop för studier eller arbete så kan jag varmt rekommendera denna. Det fanns även
en för 500kr mer (dvs 4000kr) som hade en 250gb hårddisk, men 160GB på en bärbar är mer än tillräckligt om den inte fylls upp med film.
Dock så skulle jag rekommendera att ni installerade en GNU/Linux-distribution t.ex. Ubuntu, för att få ut så mkt som möjligt ur datorn utan att
minska på bekvämligheten.
Eftersom mplayer är utmärkt att använda för att lyssna på radiokanaler. så skapade jag ett script med vars hjälp man kan spara,radera och lyssna på sparade kanaler med.
Scriptet körs antingen utan argument, då det visar sparade kanaler vilka man kan välja bland. Eller så används argumentet -a för att lägga till en kanal eller -d för att ta bort en kanal. Kanalerna sparas i filen ~/.radio
Jag har under en längre tid använt enkla textfiler för att organisera noteringar. Dessutom så använder jag regelbundet (likt många andra) flera av de utmärkta wikis som finns spridda på nätet. Problemet med detta är att noteringarna lätt blir oorganiserade och att man inbland inte har tillgång till internet.
Det är då Zim kommer till så stor användning. Jag har under en viss tid i allt större grad funnit min tillflykt till detta utmärkta program. Zim är en WYSIWYG (What You See Is What You Get) texthanterare med samma organisering som en wiki. Istället för att sprida dina noteringar/manualer så kan du enkelt organisera dessa med Zim. För mer info och bilder spana in Zims hemsida.
Upptäckte häromdagen att nvidia-settings nu har stöd för kompensering av overscan. För er som inte vet vad overscan är, så är det en standard (om än dålig sådan) som används för en del lcd-tvs. Den gör så att bilden via HDMI förstoras, vilket leder till att kanterna på bilden (om upplösningen är korrekt) hamnar "utanför tvn". Jag har tyvärr en tv där detta inte går att stänga av, så denna funktion är guld värd.
Öppnar du nvidia-settings så finns det en funktion som heter "Overscan Compensation". Detta värde sparas i filen ~/-nvidia-settings-rc. Men för att denna skall laddas korrekt så måste nvidia-settings köras. Enklaste sättet är att redigera ~/.xinitrc och lägga till raden:
nvidia-settings -l &
Detta gör så att inställningarna laddas varje gång X11 startas.
Läste precis följande artikel på Groklaw.
Om man får tro artikeln så har Microsoft fått patent på sudo, eller i alla fall en grafisk version av den funktion sudo har.
Framtiden får utvisa om Microsoft enbart tagit patenten i förebyggande syfte att skydda sig själva, eller om de har andra planer.
En varning dock, jag har bara kort spanat igenom patentent då det är för mkt juridik-jargong att ta till sig en kväll. Så det är fullt möjligt att det är o ropa varg i förväg.
Tänkte tipsa om en sida som många av er redan kanske känner till. Om jag inte minns fel så skrev jag även om den på
förra bloggen, men den är helt klart värd att bli påminnd om.
Sidan i fråga är ted.com
och är fylld med massvis av videoklipp på föreläsningar från
konferenser världen över. Eller som de skriver på sidan:
TED is a small nonprofit devoted to Ideas Worth Spreading. It started out (in 1984) as a conference bringing together people from three worlds: Technology, Entertainment, Design. Since then its scope has become ever broader.
Sidan är tyvärr uppbyggd en del kring flash, men videoklippen finns att ladda ner som mp4 i bra kvalitet. Videoklippen är dessutom licenserade under Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 3.0 Unported. Vilket innebär att ni kan ladda ner dom till datorn och även dela ut dom till vänner, posta på bloggen etc (så länge ni postar en tydligt länk tillbaka till ted.com). För mer info ta en titt på deras policy.
Kort efter släppet av Vista (jämfört med xp - vista) så kommer äntligen Windows 7.
Det jag hört och läst hittills har vart övervägande positivt, och det är svårt att tänka sig ett större fiasko än Vista.
Dock så är det vissa saker som förvånar mig och som känns väldigt "off" när man vant sig vid Releaser av större distros som t.ex. Ubuntu.
Som många andra blev jag för länge sedan fast i conky. Idag meckade jag ihop en konfiguration som visar information om vad som spelas i mpd, och efter en del strul även en visningsbild av nuvarande album.
Albumbilden kräver dock att bilderna finns sparade som ~/covers/artist-album.jpg
Om du har Sonata installerad så genererar programet automatiskt dessa bilder.
Bortser vi från denna detalj så blev resultatet rätt lyckat, och tar inte några större resurser.
Följande instruktioner bör få det att fungera, om inte så maila mig:
Uppdaterade filerna. Stort tack till B på arclinux.org forumet.
I den gamla bloggen skrev jag en del om hur man rippar skivor och konverterar dem i Linux.
Lathund.nu har skrivit en väldigt bra
introduktion till Rubyripper, vilken är den föredragna
ripparen om man sitter i Linux. Så jag behöver inte upprepa den biten. =)
Tänk dock på att om du skall rippa dina skivor och har utrymme så rekommenderar jag alltid FLAC. Trots att FLAC tar mkt större plats så får man en perfekt kopia med full kvalitet av låtarna. Det ger också fördelen att du i efterhand kan konvertera till olika format efter behov. Rippas skivan till ett annat komprimerat format så går du miste om denna möjlighet.
Att konvertera FLAC till ogg vorbis är väldigt enkelt. Installera först oggenc, libvorbis och flac. Om du har möjlighet så installera libvorbis-aotuv b5.7 vilket är den rekommenderade "encondern" på Hydrogen Audio. Gå sedan till katalogen med FLAC filerna och kör.
Detta ger ogg vorbis komprimerade filer med transparent kvalitet (kvalitet 6). Vilket innebär att det knappt går att höra skillnaden från originalet. Eftersom varje skiva brukar ha varierande styrka på ljudet så kan man även lägga till normalisering i taggarna. Installera vorbisgain och kör.
Sist men inte minst, glöm inte att redigera taggarna. En hel del FLAC rippar innehåller information om vilken codec som använts mm,
det kan vara bra att ta bort dessa.
Om det följde med en logg fil i FLAC rippen så kan du med fördel även spara denna i katalogen med ogg filerna.
Detta gör att du (eller din familj) i efterhand
kan se att den var konverterad från FLAC och att den rippen var felfri.
Musik är något av ett måste, även i en cli baserad skirvbordsmiljö.
Min favorit bland musikspelarna har alltid vart MPD. MPD är en musikserver som man kan koppla upp sig
mot, med diverse klienter och från olika datorer i nätverket.
De flesta distributioner har en wikisida om hur man installerar mpd, så jag går inte igenom det här.
För att kunna kontrollera MPD så måste man koppla upp sig mot den med en klient. I en grafisk miljö så rekommenderar jag starkt Sonata. Bland de cli-baserade klienterna är mångas favorit Ncmpcpp. Den har i stort sett allt man kan behöva av en musikspelare bl.a. spellista, sökning, information om artister, lyrics osv. Gillar man det ännu simplare så finns mpc, vilken är perfekt om man snabbt vill skicka några kommandon till mpd.
Fördelen/nackdelen med mpd är att den är databasbaserad. Vilket innebär att man har en katalog med all musik (eller länkar till den). MPD skannar sedan igenom denna katalog och lägger till alla låtarna i sin databas. Allt eftersom låtar läggs till i katalogen så måste man uppdatera MPDs databas. Har man tagit emot en låt via jabber eller via internet, som man bara vill lyssna på utan att lägga till i ens samling. Då passar det bättre att lyssna på den med Mplayer.
Inloggningshanterare är i många fall helt onödiga, speciellt eftersom de flesta av oss bara ser den i några sekunder vid uppstart. Kör du utan så kommer du hamna vid en inloggningspromt. Denna är vanligtvis lite torr, men kan avsevärt förbättras med lite fantasi. Självaste prompten har jag inte funnit ett sätt att modifiera, men allt direkt innan går att ändra i filen /etc/issue.
Vi kan skriva i stort sett vad vi vill i /etc/issue. Det finns dock ett antal förprogramerade sekvenser som med fördel kan användas. Kräver man lite mer stil så går det att lägga till ASCII-bilder.
Efter inloggningen så kan du direkt använda en cli-baserad skrivbordsmiljö. Dock så vill de flesta starta en grafiskt sådan. Börja med att redigera filen ~/.xinitrc och lägg till någon av följande (eller en som passar din skrivbordsmiljö):
exec gnome-session
exec startkde
exec startxfce4
exec openbox
exec fluxbox
Direkt efter inloggningen kan du nu köra antingen startx eller xinit.
Det har alltid funnits något som lockat med en CLI baserad skrivbordsmiljö. Kanske är den känslan av en dåtida era som frambringas av att se strukturerad text mot en svart bakgrund. Eller kanske det är minimalisten i mig som njuter av råheten i att bli utelämnad åt informationen utan allt grafiskt krimskrams. För det är just det som en CLI baserad skrivbordsmiljö innebär: att skala bort det grafiska och visa det viktiga.
Trots detta så har jag åtskilliga gånger kapitulerat inför bekvämligheten. En grafisk skrivbordsmiljö är lite som en ros, den är både vacker men har taggar. Grafik kan underlätta genom att presentera informationen på ett behagligt sätt. Men samtidigt kan den få tankarna och fokusen att vandra iväg på villospår.
Jag skall framöver försöka att posta en del CLI-relaterat. Förhoppningsvis får det er läsare att vilja pröva något nytt och samtidigt bli mer effektiva i ert datoranvändande.
Skrev ett skript för att hålla koll på hur många besökare jag fått varje dag. Skriptet kollar i lighttpds acces.log efter unika ip-adresser för dagens datum och ett visst domän.